4 sätt att undvika grupptänkande

Grupptänkande är något som är vanligt i dagens polariserade debattklimat. Ordet grupptänkande är ett psykologiskt begrepp som innebär att individer i en grupp tänker helt eller nästan likadant kring något. Individen som sticker ut ur gruppen med en åsikt kan bli tillrättavisad, trakasserad, mobbad eller utesluten. Det leder till att individerna i gruppen börjar censurera sig själva och mycket energi går åt till att uttrycka sig i ”rätt” ordalag och ”rätt” åsikter istället för att reflektera ärligt över sina tankar och åsikter.

Problemet med grupptänkande är att man avfärdar alla belägg som går emot den gemensamma uppfattningen, och tar till sig alla belägg som stödjer den nuvarande kartan. Det kallas för konfirmations-bias. Ett annat sätt att uttrycka det är att man blir korkad, eftersom man slutar tänka.

Några tecken på att du har ett grupptänkande:
• Du märker att du ser meningsmotståndare som rigida, korkade, onda, slutna och liknande. Samtidigt ser du dig själv och de i samma grupp som öppensinnade, nyanserade, kloka och goda.
• Du vägrar att lyssna på meningsmotståndares argument.
• Du börjar censurera dina egna tankar.
• Du är vaksam på hur du uttrycker dig.
• Du har ett vi-och-dom-tänkande.
• Du börjar avhumanisera meningsmotståndare.
• Du letar bristerna i karaktärerna istället för att diskutera sakfrågan.
• Du börjar sätta hemska etiketter på meningsmotståndare som t.ex. rasister, godhetsknarkare, homofober, pk-människor och liknande. Du utgår dessutom som om att etiketten säger allt eller det mesta om de andra.

Varför är det bra att komma ur grupptänkande?

Det känns ofta skönt att vara här eftersom du inte behöver tänka. Det är en intellektuell lathet. Det är lite som att ligga i soffan och äta chips och samtidigt hoppas på att få en vältränad och frisk kropp. Att ta sig ur mönstret kräver en ansträngning.
Vinsterna av att komma ur är dock större än att vara kvar. Du får mer tillgång till dina resurser och kan tänka klarare, samtidigt som du kan välja att gå din egen väg och skapa något mer meningsfullt.

Hur kan man komma ur grupptänkande?

1. Anamma ett både-och-tänkande.
Problemet är att man lätt tänker att en själv och likasinnade har rätt och de andra har fel. Eller att vi är goda och de andra är onda, vi är kloka och de är korkade. Det är ett svart-eller-vitt-tänkande. Utmana dig själv till att förstå dina meningsmotståndare på riktigt. Sätt dig in i deras argument och förstå vad de egentligen menar. Sök kunskap utanför grupptillhörigheten, både hos meningsmotståndare och på annat håll. Inse att det är sällan som verkligheten är svart-eller-vit, det är ofta både-och. När du anammar både-och-tänkande är det svårt att vara fast i grupptänkande eftersom du kommer att se både brister och styrkor i dina egna och andras argument.
Hur kan båda sidor ha rätt? Hur kan båda ha fel? Finns det en tredje väg?

2. Acceptera att du kanske blir utesluten ur gruppen.
Jag umgicks tidigare ibland i kretsar som är ganska politiskt korrekta. Tidigare vågade jag inte uttrycka åsikter som gick utanför den gruppen. Det tärde på mig att inte uttrycka mig, särskilt då jag älskar att stöta och blöta åsikter med andra. Jag kom till en punkt då jag kände att jag kunde acceptera att bli helt utesluten ur gruppen om jag började säga vad jag faktiskt tycker. När jag väl uttryckte mig så blev jag förvånansvärt inte alls utesluten eller utstött. Men jag behövde komma till en acceptans att det skulle ha kunnat hända.

3. Hitta folk som accepterar dig oavsett vad du tycker och tänker om saker.
Denna hör ihop med förra. Det är lättare att acceptera att bli utesluten ur en grupp om du har andra sammanhang att vara i. Jag har flera grupper och sammanhang som jag tillhör, och jag spenderar mer och mer tid där jag kan uttrycka mig själv fullt ut. Om du känner dig beroende av ett sammanhang, sök andra sammanhang som du kan landa i utifall du blir utesluten eller helt enkelt själv vill lämna det grupptänkande sammanhanget.

4. Värdera din sanning.
Jag själv tror inte på Sanningen med stort ”S”, i alla fall att vi människor inte har kapaciteten till att upptäcka Sanningen. Däremot har jag min sanning. Jag vet vad som är sant för mig och jag utgår ifrån den tills jag blir övertygad om annat. Om du värderar din sanning så pass högt att du vägrar att censurera dig själv, då har du också modet att uttrycka den. Jordan Peterson brukar säga att om du är fullt ut ärlig, lita på att utfallet som blir av det är precis det som det ska vara. Även om du kortsiktigt ogillar utfallet, ha tillit till att ärligheten leder dig rätt. Dessutom, det är ju bara om du stöter och blöter din sanning med andra som du kan få nya värdefulla perspektiv kring det, vilket möjliggör utveckling både för dig själv och andra.

Vad tänker du om detta?