3 sätt att bemöta folk som kritiserar dig

Du har precis tagit ett beslut och känner att du har hittat rätt, underbart va?!
Underbart tills den där irriterande personen yttrar sin åsikt om saken och tycker att ditt beslut är dåligt av någon anledning. Antingen säger den att det aldrig kommer att funka på grund av X eller Y, eller att det är omoraliskt på grund av Z, eller annat mindre upplyftande.

Eller så kanske någon försöker sätta en etikett på dig eller lägga skam för att du väljer det du väljer.

Ibland kommer människor med relevant feedback och det är nyttigt att ta till sig input och feedback. Däremot kan du fråga dig om feedbacken är relevant? Har personen erfarenhet eller särskild kunskap på området? Förlorar den andra något på att du väljer att göra på det nya sättet? Om ja på sista, är det något du behöver eller vill ta hänsyn till?

Notera att om det är befogad och relevant kritik så föreslår jag INTE att du gör på följande sätt. Då är mitt förslag att ni pratar om det med varandra. Samma sak med nyttig input så att du slipper falla i fallgropar andra redan har fallit i, det är dumt att uppfinna hjulet på nytt i onödan.

Här kommer de tre sätten att bemöta obefogad kritik:

1. Vilken tur att jag inte lever utifrån din bedömning.

Den här frasen har blivit min nya favorit. Eftersom det alltid kommer att finnas människor som av någon anledning ogillar dig och/eller dina val du gör så kommer du från och till få kritik. En del tycker kanske att du är korkad, omoralisk eller idiotisk, och det är helt okej att folk tycker det. Du tycker definitivt det om andra ibland, eller hur? Kanske att du inte alltid säger det högt.

Om du tar ett beslut som är bra för dig och inte skadar någon annan, på vilket sätt är det då relevant vad andra tycker om det? Vill du verkligen leva efter den personens bedömning?

Jag hade en bekant som hade starka åsikter om mig som karaktär baserat på ett blogginlägg jag lade upp för en tid sedan. Dels så tyckte han att jag var kränkt och dels så levde jag inte som jag lärde enligt honom. Efter en liten stunds reflektion kom jag fram till att hans input var irrelevant för mig. Jag svarade honom att jag är okej med att han tycker så, för jag lever trots allt inte utifrån hans bedömning.

Varianter med samma budskap är: ”Jag kan leva med att du tycker så om mig”, ”Vilken tur att din input är irrelevant för mig då”, ”Det säger mer om dig än mig”, ”Din åsikt är noterad” mm.

Ibland uttrycker sig folk mer subtilt med att säga ”Det där skulle jag aldrig kunna göra.” Då kan man enkelt svara att ”Vilken tur att vi är olika då” istället för att försöka försvara eller förklara sitt val.

Vilka människor i din närhet skulle du vilja säga den här meningen till? Vilkas bedömning vill du sluta leva utifrån?

2. Jag minns inte att jag bad om din åsikt.

En vän till mig kommenterade min sångröst en gång när vi var ute på vandring på Sörmlandsleden. Vi spelade musik på en liten högtalare och alla sjöng med. Efter en stund så säger han skämtsamt att jag inte sjunger så bra jämfört med en tredje person i gänget. Eftersom jag inte uppskattade det så sa jag lugnt ”jag har inte bett om din åsikt av min sångröst” varav han tog till sig det. Sedan var det inte mer med det och vi fortsatte sjunga och vandra på i naturen.

Mitt exempel var en väldigt mild situation och den löste sig enkelt. Däremot så kan det vara begränsande när människor ska tycka väldigt mycket om viktigare saker som är bra för dig och som inte skadar dem eller någon annan. Då kan det vara bra att poängtera att du inte bad om personens åsikt.

Vilkas åsikter skulle du oftare vilja slippa? Hur ska du uttrycka att du inte vill höra deras åsikt?

3. Jag uppskattar inte att du säger så till mig.

Den här frasen är mer direkt. Den är ännu mer applicerbar på människor som står dig nära och/eller de som du spenderat mycket tid med.

Jag betedde mig barnsligt mot en vän för några år sedan. Jag hade sovit dåligt och var grinig vilket gjorde att jag förstorade situationen som annars hade varit en småsak. Jag sa åt honom att hålla käften, vilket inte var i proportion till situationen. Istället för att fortsätta diskussionen så sa han åt mig att det inte är okej att jag ber honom hålla käften. Jag svarade något grinigt och skyllde på honom, men han står likväl kvar att han inte accepterar att jag säger så. Efter att han sagt det två gånger så backar jag och ber om ursäkt. Sedan gick jag undan och lugnade ner mig.

När jag hade lugnat ner mig så pratade vi om situationen och redde ut den vuxet och enkelt istället.

Sedan jag själv började säga den meningen till folk så känner jag att min integritet har stärkts. Då kan jag minska passiv aggressivitet och utbrott, och istället sätta min gräns och stå för den.

Varianter att säga är: ”Jag vill inte att vi pratar så här med varandra”, ”Jag vill att du slutar kalla mig X”, ”Det är inte okej att du pratar så med mig” mm.

Vilka gränser behöver du sätta till andra? Hur ska du sätta gränserna?

Vad blir du medveten om när du läser detta?