Föreställ dig att ingenting utanför dig betyder någonting alls, det är totalt meningslöst. Saker bara är och har noll innebörd.
Hur gick det att föreställa dig det?
Svårt va? Men faktum är att vad saker betyder inte har något med utsidan att göra, det krävs en hjärna för att tolka det utanför oss och begripa vad det kan betyda.
Vi lär oss vad saker betyder från våra föräldrar, kulturen, samhället, skolan med mera. Ju äldre vi blir desto mer kan vi tänka själva och skapa ny mening och betydelse medvetet.
Vi lär oss vad saker betyder med att vi förknippar eller associerar saker med någon betydelse.
Till exempel: Att borsta tänderna betyder att tandläkaren slippa borra i våra tänder sen, en stol har man för att sitta på, att slå andra är omoraliskt och fel o.s.v.
De flesta betydelser fungerar bra för oss. De funkar som kartor som hjälper oss att navigera i världen.
En del av dessa kartor begränsar oss eftersom det vi har lärt oss inte funkar bra med verkligheten. Till exempel kan en del associera ”att göra misstag” med att ”vara en dålig människa”.
Den kartan kommer att leda till själv-dömande eller själv-förakt varje gång personen uppfattar att den gör ett misstag. Den kartan kan man säga är effektiv för att skapa just själv-förakt. Den är begränsande och dum, absolut, men effektiv för ändamålet av själv-förakt.
Med det perspektivet behöver vi inte döma våra mentala ”kartor” som felaktiga eller dåliga. Vi kan erkänna effektiviteten i det och då lättare byta ut ”kartan” till något annat som leder oss till något annat än till exempel själv-förakt.
Kanske att du väljer att associera ”att göra misstag” med ”jag är människa och gör misstag som alla andra”. Hur blir skillnaden då?
Vilka associationer begränsar dig?
Vad vill du tänka istället?
Kommentarer