Är det själv-klart eller vi-klart?

Är det självklart för dig vad andra menar?

Fundera på detta. Du vet den där känslan när man vaknar på morgonen. Du vet vilken känsla jag pratar om, eller hur?

Svarade du ja på frågan?

Hur vet du vad jag menar? Du och jag har kanske och troligtvis helt olika känslor när vi vaknar på morgonen. Men det kändes kanske som att du förstod mig.

Vanligt är att vi människor ”läser in” vad andra menar, och så utgår vi ifrån vårt antagande. Även en del coacher gör samma misstag med sina klienter att de antar att de ”vet”.

Till exempel när någon gråter antar vi lätt att personen är ledsen. Ibland är det såklart uppenbart men i många fall kanske personen gråter av glädje, lättnad, blivit berörd eller annan anledning.

Detta är för att vår hjärna ”fyller i” information som är ospecifik. När jag pratar om känslan när man vaknar på morgonen så fyller din hjärna i den informationen ”intuitivt”, det vill säga vad som är enklast tillgängligt för dig.

Ändå verkar saker ofta vara självklart, eller hur?

Lyssna på ordet ”självklart”. Själv-klart, klart för en själv. Vi vill gå ifrån att det är ”själv-klart” till att det blir ”vi-klart”.

Hur kan vi göra för att skapa mer vi-klarhet?

Utgå ifrån att du inte vet vad den andra menar, skilj på vad personen sagt med hur du tolkar det. Gå in i känslan av att vara nyfiken på vad den andra menar.

Utifrån det kan du ställa frågor och konstatera vad du ser och hör. Om någon gråter kan vi visa empati genom att säga ”Jag ser att du gråter, vad händer i dig?”. Är det uppenbart att det är sorg kan en kram vara på sin plats såklart. Nu tänker jag på när det inte är uppenbart.

Gör vi på det här sättet kommer vi andra närmare, minska otydlig kommunikation och förstå andra djupare. Dessutom kan vi hjälpa människor att förstå vad de egentligen menar med saker och ting.

Vilka insikter får du av detta?