Du behöver något större än dig själv att sträva efter

Precis som titeln säger så har vi som människor behov av att tro på något högre och sträva efter det. Detta grundas på humanistisk psykologi. Abraham Maslow och Carl Rogers är två psykologer och filosofer som upptäckte detta i sina studier.

Tidigare i historien så hade vi religiösa institutioner som berättade för oss om de högsta värdena att leva efter. Präster tolkade ”Guds ord” och berättade om helvetet om man inte följde dem och om återfödelse i himlen om man var trogen läran. Man gav livsregler att följa och definierade vad som var dygd och vad som var synd.

Detta skapade ordning, struktur, trygghet, känslan av gott och ont och ett driv efter att göra rätt och bidra till detta gemensamma ”högre”.

Skuggsidorna var att man avhumaniserade de som inte trodde på läran, de som inte ”sett ljuset”. Det skapade grupptänkande och ett vi-och-dom-tänkande. Det effektivaste sättet för att förena människor, enligt socialpsykologisk forskning, är att måla upp en gemensam fiende. Det näst effektivaste är genom ett gemensamt kall. De religiösa institutionerna använde båda sätten.

Sekter använder sig självklart av dessa fenomen till en extrem nivå. Bara kolla dokumentär om Jim Jones eller Knutbyhändelserna.

Eftersom vi nu är sekulariserade i Sverige så har vi inte längre detta ”högre” i form av religioner. Idag ställs ansvaret på individen själv att hitta sitt kall. Vad händer då?

Fenomenet fortsätter på andra sätt. Ett fåtal människor hänger sig åt andlighet och new age där dygden är att vara ”medveten”.

En del andra hänger sig åt ideologier.
Ett exempel är identitetspolitiken. De som inte håller med är rasister, sexister, X-fober av något slag, ”vit kränkt man”, ”könsförrädare” eller liknande. Dygden är att ”se strukturer” och ”ha koll på sina privilegier” samt att ge sken av att ge upp sina privilegier vilket är den ultimata uppoffringen.

Det finns många fler exempel än just dessa. Det kan såklart vara funktionellt att tro på en eller delar av en ideologi, religion, andlighet eller liknande, så länge du är medveten om att det är dina övertygelser, åsikter och värderingar. Om du kan vara ödmjuk för att det inte representerar hela verkligheten och är öppen för nya perspektiv så kan det användas funktionellt.

Att följa en religion, ideologi och liknande och bara köpa in sig på det konceptet kräver väldigt lite tankemöda eller mod. Det är ett typ av slappt tänkande eftersom vi får våra ”sanningar” serverade till oss. Vår tankemöda går då istället åt att verka ”god” inför de andra.

Vad har vi för alternativ till ovanstående?
Det är att du

• Upptäcker dina högsta värderingar
• Utvecklar dina potentialer
• Agerar därefter utifrån detta

Det tillsammans blir ditt kall.

Låter det krävande? Det är krävande! Och samtidigt oerhört belönande! Det kommer dessutom att bidra så mycket mer till världen och människorna omkring dig. Att du gör detta är vad Rogers och Maslow kallade för självförverkligande. Du strävar efter något som är större än dig själv.

Vad ger detta dig för insikter?