Sträva framåt eller vara nöjd med det du har?

Ibland när jag delar om att sträva efter sina mål och drömmar, är det någon som opponerar sig och förespråkar att man ska vara nöjd med det man har istället.

Och vice versa; om man förespråkar att vara nöjd med det man har är det ibland någon som tycker man ska sträva efter sina mål och drömmare istället.

Vilket råd är det rätta?

Svaret är båda!

Om du endast strävar efter dina mål utan att stanna upp och njuta av vägen dit och uppskatta det du har, kommer du som bäst att bli framgångsrik på utsidan och olycklig inuti. Det finns otaliga exempel på människor som har byggt sig rikedomar, men är deprimerade i alla fall.

Om du å andra sidan endast strävar efter att vara nöjd med det du har så spelar du smått. Du kommer att förneka dina mänskliga och självförverkligande drivkrafter.

Det leder ofta till att man blir mindre och mindre nöjd till slut och tappar självförtroende. Det kan också leda till depression eftersom du håller tillbaka dina potentialer.

Det handlar om att sluta göra ett motsatsförhållande mellan det du har och det vill uppnå. Skapa inspirerande och realistiska mål som tar fram mer av den du vill vara och skapar mer av det liv du vill leva.

Ta dig tid att njuta, verkligen njuta, av det du har och det som är. Att känna uppskattning för det du har är det främsta tecknet på inre rikedom. Att du är närvarande i stunden där livet händer. Paradoxalt nog kommer detta hjälpa dig att uppnå dina mål.

Att sträva utsöndrar i första hand dopamin som ger fokus och motivation. Att vara nöjd och uppskatta det du har ger mer av oxytocin och serotonin som ger känsla av nöjdhet och närvaro.

Jag finner ingen som helst anledning att välja bort det ena eller det andra. Gör du det?

Vad får du för insikter av detta?